ishestarna

För ett tag sedan hade jag tappat nästan all motivation i ridningen. Var jätte nära att överväga ett mindre uppehåll... Inte liksom sluta helt en period, utan bara tagga ner lite. Fortsätta med lektioner men chilla lite galet med övrig ridning och hoppas på att jag skulle börja sakna det! Men jag hade inget uppehåll, jag kom mig aldrig för.

När jag kanske skulle vara med och tävla Hausti så kände jag en liten gnista inom mig tändas, att ha ett mål. Något att öva på, kämpa med och slutligen genomföra och sedan arbeta vidare på för att kunna göra bättre ifrån mig nästa gång! Då kände jag mig motiverad att komma och rida oftare och tycka det var roligt och att arbeta koncentrerat och målmedvetet på lektionerna.

Det var ett tag sen nu som jag kände så där, och nu är jag ungefär i "arbeta vidare" stadiet, vilket också är ett mål, men jag har ju också ett tyst mål att uppå samtidigt på sidan om.

Ikväll när jag var ut och red så fick jag ett infall av att rida (typ) barbacka, så jag satte "lappen" på honom, tog av stigbyglarna och det kändes redan jätte skönt! Men det var senare som jag kände motivation och glädje som en stor flock fjärilar i magen som virvlar omkring.

Solen sken, vägen var grön och grusig, jag hade en gläsande vik till höger om mig och jag skänklade fram Hausti till galopp. Då var jag LYCKLIGAST i hela världen! Det var så härligt att förstå och känna hur mycket jag älskar det här med hästar och ridning och Hausti såklart, han kunde inte betätt sig underbarare idag!

Så om någon nån gång tvivlar eller har motivationen i botten, skaffa ett mål och kämpa på, jag vet att jag inte är ensam om att ha känt så här!